Jan-Ove och Ingegerd af Kleerk praktiserar "tyst diplomati" när de kommenterar Ylva Johanssons planer.

Den senaste tiden har det framkommit fruktansvärda historier där gamla och lytta har blivit sjukare på grund av den medicin de fått. Detta har fått oppositionen med Ylva Johansson i spetsen att gå i taket.

“Idag dör våra gamla och lytta som flugor på våra svenska sjukhus för att alliansen sitter i knät på läkemedelsbolagen som tillåts tratta ner piller i halsen på dessa arma människor. Detta måste få ett slut och det omedelbart!”

Hur vill Socialdemokratin komma tillrätta med problemet?

“Lösningen är lika enkel som genial. Vi inom socialdemokratin planerar att förbjuda alla över 70 år att besöka sjukhus, ta medicin eller prata med läkare. I stället vill vi att alla kommuner bygger en vacker skogsglänta dit de gamla kan släpa sina sargade kroppar för att få så kallad alternativ vård i livets slutskede. ”

Alternativ vård, hur menar du Ylva?

“I varje skogsglänta kommer det att finnas tillgång till maskrosor som de gamla kan gnida in sina kroppar med och en gång i veckan kommer en veterinär att vara på plats.”

Är verkligen maskrosor och veterinärer rätt sätt att behandla våra gamla?

“Vi inom socialdemokratin har ett ansvar att försöka hitta alternativ till dagens vård som så uppenbart inte fungerar för våra gamla. Om det är så att våra gamla dör av sin medicin är det väl bättre att de slutar ta sin medicin och i stället spenderar sin sista tid, härligt gulgröna, i en vacker skogsglänta? Dessutom kommer detta att minska de offentliga utgifterna kraftigt och frigöra resurser inom sjukvården för de yngre patienter som faktiskt är mottagliga för behandling.”

Fredrik är lite uppe i det blå just nu. Inget bekymrar honom längre. Nuförtiden ler han och viskar “untouchable”, när jag försöker få honom att diska. Själv tvingas jag både diska och arbeta med realpolitik. Som exempelvis förklara för okunniga journalister varför vi inte klarar vårdgarantin i Stockholm. Försökte svara så diplomatiskt jag kunde. Egentligen ville jag säga: som läget såg ut när vi tog över 2006 var vi glada att det fanns några levande stockholmare kvar överhuvudtaget. Men det går ju inte att säga så. Istället säger jag grattis Gotland! Akutavdelningen i Visby har det nog riktigt jobbigt. Kalkstenbrott på ett ben, kanske en turist eller två som fått sand mellan tårna och en bonde som blivit omkullsprungen av ett får. Och deras sjukvård jämförs med vår. Suck.

Jag är ju sjukvårdslandstingsråd. Det betyder att alla lata, trötta, inbillningssjuka människor som upplever att de inte blir bemötta på rätt sätt i vården klagar hos mig. Alla trötta undersköterskor som borde ha pluggat mer i skolan och alla golfspelande läkare klagar också hos mig. Till och med min egen man klagar hos mig, eftersom han är rädd för att M ska förlora röster om vården går på knäna. Men herregud, vi ser ju en rekordtillväxt i antalet nyfödda. Människor blir äldre och äldre. Om inte vården lyckas få ner medellivslängden är vi överbefolkade i Sverige inom bara några år. Och jag tycker att vården sköter just det uppdraget, att hålla nere medellivslängden, med den äran. Men får jag beröm för detta? Aldrig.

Ersättningssystemet i Vårdval Stockholm slår hårt mot mottagningar i socialt utsatta områden. Köerna växer samtidigt som resurserna minskar. På Jordbro Vårdcentral tvingades man igår kväll neka vård till en man som fått sin vänstra arm avhuggen med en machete.

“På helgerna är det stor arbetsbelastning och det krävs ofta något extra för att få vård. Att få en arm avhuggen gör säkert ont, men man behöver inte nödvändigtvis dö av det. Service är dock fortfarande viktigt eftersom patienterna väljer vårdinrättning själva och jag lånade därför själv ut mitt skärp så att den skadade mannen kunde stoppa blodflödet”, säger verksamhetschefen Peter Nerman.

Han menar att de ständiga neddragningarna faktiskt börjar sätta patientsäkerheten ur spel. Kanske inte idag, men på sikt.

“För fem-tio år sedan kunde vem som helst komma in här efter en trafikolycka, kanske med en hjärnskakning och en bruten arm och vi tog hand om skadorna under största koncentration. Om någon kommer in med sådana skador idag blir det en magnecyl och en klapp på axeln.”

Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd, tycker inte att situationen har förvärrats på mottagningarna i socialt utsatta områden. Tvärtom, menar hon, och pekar på att mottagningarna faktiskt har fått höjda anslag för tolkersättningar.

“Förra året tvingades vårdbiträden ibland göra motande gester om någon kom med en avhuggen arm. Nu kan man, via de tolkar som vi ökat anslagen till, förklara klart och tydligt ‘Det finns ingen plats på den här mottagningen för dig. Jag rekommenderar att du stoppar blodflödet med detta skärp’. Om inte det är en utveckling i patientsäkerhet så vet inte jag.”

Sossen Dag Larsson, eller som jag skämtsamt kallar honom inom hemmets fyra väggar, Dag Svag, har skrivit en supertrist interpellation om Vårdval Stockholm. Han ställer ett antal frågor som nästan får mig att somna. Jag menar, kom igen! Om Vårdval Stockholm nu är ett fiasko måste det väl gå att ställa svårare frågor än så? För att det ska bli någon som helst utmaning tänker jag svara på alla frågor på vers. Kanske kommer jag också stå på huvudet. Min Fredrik får lösa Sveriges största ekonomiska kris på typ 100 år och jag får svara på lekledarfrågor från Dag Svag. Livet är inte rättvist.