Alla som läser Jonas Morians blogg Promemorian vet vad jag menar. Det är som att vara instängd i en socialdemokratisk valstuga med en ovanligt nitisk valarbetare, med dörren låst, fastsurrad i en stol. Medan Jonas Morian genom en slang kopplad till ens huvud, liksom bara pumpar in s-märkt information i skallen på en.

Det känns som att man förvandlas till Neo i Matrix.

Men istället för att man lär sig Kung Fu, Karate och hundra språk, så lär man sig hur den socialdemokratiska processen fungerar, vad som händer bakom den röda kulissen och vilka socialdemokrater som är på väg upp och vilka som är på väg ut. Och givetvis varför alliansen i stort som smått inte är något att ha.

När man tar sig ut ur valstugan, alltså lösgör sig från sin mentala förlamning och klickar sig bort från bloggen, är man lätt vimmelkantig. Det enda som är kvar tydligt i hjärnan, som vägrar försvinna, är hur Jonas Morian har sitt huvud lite på snedden och hans hypnotiska blick. Något hände därinne.