Sverige får svidande kritik av FN. I maj nästa år kallas regeringen till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve. I förra veckan meddelade regeringen att man ska tvinga invandrare att gå kurs för att lära sig grundläggande svenska normer som demokrati och alla människors lika värde. Hassan Hamoudi, en av invandrarna som skrivit in sig på den samhällsorienterande kursen, är förvirrad över att tvingas lära sig svenska värderingar, om de anses vara brottsliga av FN.

“Att lära mig att hålla kvinnor från arbetsmarknaden och kanske ge dem en örfil då och då kunde jag gjort hemma i Irak. Likaså att förfölja etniska minoriteter och att diskriminera handikappade. Jag tycker att det är lite konstigt att tvinga oss gå i kurs för att bli mer svenska om FN fördömer den svenska modellen. Kunde vi inte gå i kurs för att bli mer norska? Kanske tillsammans med svenskarna?”

Nyamko Sabuni menar att FN:s kritik mot Sverige är löjlig, sett ur ett svenskt perspektiv.

“Vi ligger längst fram i världen när det gäller mänskliga rättigheter. Man måste vara svensk för att förstå hur bra vi svenskar är på i stort sett allt från miljö och sport till företagande och jämställdhet. Om hela FN bestod av svenskar så skulle vi inte ha den här debatten, det kan jag lova. Och då skulle vi inte heller ha krig, svält, brott, orättvisor eller dåliga filmer. I maj i Geneve kommer vi meddela att allliansen erbjuder sig att axla FN:s ansvar. Förenta Svenskarna. Ja, så kunde vi heta. Fred. Äntligen.”

Regeringen går vidare med förslaget om särskild samhällsorientering för nyanlända invandrare. Nyamko Sabuni, FP, menar att ett viktigt ämne är jämställdheten, eftersom det svenska sättet inte är allenarådande i världen.

“Exempelvis kanske det kommer invandrarkvinnor som tror att de kan bli chefer i näringslivet. Det går givetvis inte, särskilt inte om det handlar om stora börsbolag. En del kvinnor kanske siktar på att hamna i bolagsstyrelser, men även där är det stopp, helt enligt svenska normer. När man kommer från utlandet kan det vara svårt att se glastaket innan man kör huvudet rakt in i det, därför är det viktigt att skicka dem på kurs”, säger Nyamko Sabuni.

Hon menar att det finns all anledning för oss att vara stolta över den svenska synen på jämställdhet, där mannen bara är lite mer värd än kvinnan. Men hon poängterar att kurserna inte bara vänder sig till kvinnor, som måste lära sig hur de osynliga normerna i svenskt näringsliv fungerar, utan även till männen.

“Ta det här med delad föräldraförsäkring exempelvis. Det finns ju knappt några män som delar föräldraledigheten med sin fru. Jag menar, hur skulle det se ut? Det skulle ju kunna vara slutet för en pappa från Afghanistan, att tro att han måste vara föräldraledig lika länge som mamman. Nej, nej, nej. Vi svenskar är världsbäst på att vara jämställda på ytan, och där har invandrarna mycket att lära.”

Gudrun Schyman, på FI, låter trött när Schmolitik får tag på henne.

“Om svenskarna vore hälften så jämställda som vi tror att vi är, så skulle vi vara dubbelt så jämställda som vi faktiskt är.”

Då ingen på Schmolitiks redaktion är bra på Sudoku, så lämnar vi till läsarna att avgöra vad Gudrun Schyman verkligen menar.

Maud Olofsson och Nyamko Sabuni får i Svenska Dagbladet kritik för hur man hanterar jämställdhetsfrågan i landets bolagsstyrelser. I våras röt man till och krävde från styrelseordförandena i samtliga 342 börsbolag svar på frågan om vad man gör för att få in fler kvinnor. Bara 77 svarade. 65 av dessa svarade “ingenting”, fem skrev “vi lockar med matlagningskurser”, fyra motiverade “vi är inte ett modeföretag” och tre skrev bara “Kvinnor?”.

Olofsson och Sabuni verkar dock inte särskilt bekymrade av den bristande entusiasmen hos styrelseordförandena. De säger att det är “underligt” att så få har svarat. Schmolitik har fått tag på Maud Olofsson för att få veta vad hon egentligen tycker.

“Svenska Dagbladet har missuppfattat mig. Jag tycker alltså att det är underligt att någon överhuvudtaget har svarat på vår uppmaning. Cheferna borde ju rimligtvis vara fullt sysselsatta med att ta Sverige ur lågkonjunkturen.De är ju upptagna män allihopa och vi är ju bara två jäntor.”

Maud Olofsson kan inte låta bli att dra paralleller till Bondesverige.

Gris kopplar av med en bok efter ett krävande styrelsemöte.

“På en bondgård finns det plats för storbonden, hästar, grisar, kultingar och kvinnor. Alla har sina tydliga roller. Man behöver inte ha läst Orwell för att förstå att maktbalansen inte ska rubbas. Tänk om alla lyssnade på politiker, vad skulle hända då? Skulle vi ha en massa grisar i styrelserna? Vad skulle hända med Saab då, frågar jag mig?”

En ny granskning av SvD visar att asylsökande skriver sig på adresser där de inte bor, för att lättare kunna få ett tillfälligt arbetstillstånd. I en etta på 50 kvm stod inte färre än 48 personer uppskrivna som hyresgäster i folkbokföringen. Integrationsminister Nyamko Sabuni menar att detta borde leda till eftertanke.

“Vi inom alliansen har successivt försvårat villkoren för asylsökanden och detta visar helt klart att vi har misslyckats. När 48 latinamerikaner får plats på 50 kvadratmeter visar det att våra förläggningar för asylsökanden är på tok för stora”, säger hon.

Nyamko Sabuni menar att det är viktigt att spara där det går, och att Sverige istället för att fördöma denna svartabörshandel med lägenhetskontrakt och brännvinsadvokater, borde ta efter entreprenörerna.

“Jag har redan ringt till integrationsverket och uppmanat dem att ta kontakt med rådgivaren för latinamerikaner, den välklädde 55-årige mannen som framträder i SvD:s reportage. Kanske kan vi anställa honom? Sverige behöver fler entreprenörer och integrationsverket behöver välklädda medarbetare.”

Hon har också kontaktat en ny leverantör för att se om det går att minska kostnaderna för de rymliga flyktingförläggningarna.

Flyktingförläggning?

“Jag har tagit kontakt med Sveriges största leverantör av fågelholkar och inväntar en offert på extra stora holkar, kanske på en kubikmeter eller två. Jag har inte fått det slutliga priset men förhandsbeskedet visar att vi kommer spara miljoner.”

Nyamko Sabuni skriver på Dagens Nyheters debattplats att vissa problemtyngda områden i miljonprogramsområden måste rivas för integrationens skull. Samtidigt rapporteras på annan plats i Dagens Nyheter att flera bränder anlagts den senaste tiden i Rosengård. Enligt uppgifter till Schmolitik har Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag synts svartklädda i Malmö med misstänkta föremål i händerna. Den sistnämnde luktade under fredagen bensin, när han närvarade vid en riksdagsdebatt.

Nyamko Sabuni tycker inte att det är särskilt konstigt.

“Dessa områden utmärks av låg sysselsättningsgrad, undermåliga utbildningsresultat och lågt valdeltagande. Jag och Erik bestämde oss för att, i integrationens namn, göra vårt bästa för att bränna ner skiten. Men husen var uppenbarligen gjorda av tegel, och inte lera och halm som vi hade trott. Det var därför svårt att bränna ner hela kvarter, utan det blev mest papperskorgar och cykelrum.

Men är det inte straffbart att sätta eld på byggnader, även för riksdagsledamöter?

“Straffbart är att vara passiv när man ser utanförskap, sociala spänningar, låg sysselsättning och lågt valdeltagande. Särskilt lågt valdeltagande. Allt är inte värt att bevara och genom att bränna ner väl valda invandrartäta områden så kanske mer blandad bebyggelse kan uppföras. Kanske kan folk som röstar på FP flytta in där. Det är verkligen dags för ett grundligt omtag av den svenska stadsplaneringen.”

Uppdatering:

På DN rasar stockholmspolitiker över Nyamko Sabunis tändstickor

Jan Björklund och Folkpartiet gjorde i samband med internationella kvinnodagen ett utspel i jämställdhetsdebatten. Lika oväntat som att fredag kommer efter torsdag, kan tyckas. Men innehållet i utspelet är faktiskt kontroversiellt. Man vill öka avdragsrätten för hushållsnära tjänster eller, på vanlig svenska, ha mer städhjälp till de välbeställda. Schmolitik får tag på en debattsugen Jan Björklund.

“Det är ju kvinnor som städar och lagar mat hemma och med vårt förslag kan vi avlasta våra högpresterande och viktiga svenska kvinnor, samtidigt som baltiska, i sammanhanget, oviktiga kvinnor får fler uppdrag.”

Han tar sin partikamrat Nyamko Sabuni som exempel på någon som kan gagnas av förslaget.

“Som du kanske vet bär ju Nyamko hela Folkpartiet på sina axlar. Egentligen kan man säga att hon ÄR Folkpartiet. Vi vore inget utan henne. Hur ska hon ha tid att städa?”

Men Jan Björklund vänder sig bestämt från att det bara ska vara välavlönade och dubbelarbetande politiker som kan dra nytta av förslaget.

“Det är inte bara för Nyamko som vi har tagit fram detta. Kanske 50 procent för henne, men absolut inte mer. Också fattiga har råd med städhjälp om man äter mer blodpudding. Blodpudding är gott och en svensk tradition. Mums. Alla asylsökande borde lära sig äta blodpudding. Det ska bli mitt nya förslag”.