Moderaternas Per Schlingmann efterlyser idag på SvD näringsliv ett nytt, mer progressivt och ansvarskännande näringsliv. Schmolitik träffar Per Schlingmann som inte skräder orden om de giriga bolagstopparna.

“Mer, mer, mer. Så verkar de resonera, de feta svinen. Det äcklar mig. Dessa oansvariga ägare och ledningar bryr sig inte ett dugg om anställda som drabbas i form av varsel. Det är nästan som att det finns en överklass i Sverige, en grupp av välbeställda, som inte bryr sig om de mindre bemedlade. Personer som bara vill sko sig själva”

Eh, men det är ju era kärnväljare du beskriver?

“Nej, nej. Nya Moderaternas kärnväljare är alla som andas, alla vars hjärta slår, alla som bänkar sig framför Melodifestivalen. Alla som tycker om Allsång på Skansen eller skulle vilja se det svenska fotbollslandslaget vinna VM.”

Nåväl, hur har efterlysningen av det ansvarsfulla näringslivet gått?

Kanske finns det ansvarsfullt näringsliv under isen?

“Hela MUF är ute och letar. De har bildat en skallgångskedja vid Birger Jarlsgatans slut och den ska röra sig i riktning Stureplan. Givetvis letar man med hundar. Hittills har de inte haft någon framgång, men vi vägrar att ge upp. Om de inte hittat någon till kvällen så är det bara på med pannlamporna.”

Senare under dagen ska Sveriges politiker debatter bonusfrågan i Riksdagen. Riksdagens talman räknar med att ovanligt få kommer somna, kanske bara de allra äldsta, och att närvaron kommer att vara uppe och snudda vid 50 procent.

I morse var jag kvittrande glad men redan vid lunch var glädje borta. Fredrik och jag skulle äta lunch i Täby Galleria, kanske Sveriges bästa galleria, och han var så där jobbigt MUF-glad. Tävlingsinriktad. Offensiv. Jag hade redan beställt åt oss båda när han liksom hoppade in på restaurangen med något vilt i blicken.  Säpo-männen hade svårt att hinna med när han satte av som en galning. Under lunchen frågade han ingenting om mitt viktiga jobb i kommunen, utan det var bara jag, jag, jag och ibland Anders Borg. Det är som Gösta Bohman sa så vist: “Det finns inget värre än en nöjd moderat”. Kära dagbok, det är nästan så att jag hoppas att Mona får lite vind i ryggen, så att jag får min vanliga kärleksfulla, ömma och stukade make tillbaka.