Enligt en ny Sifo-undersökning har färre än hälften av svenskarna förtroende för Mona Sahlin. Sifo-panelen som tillfrågades består som vanligt av lemurerna längst in i Sifo:s lokaler, och deras åsikter är statistiskt säkerställda.

Förra veckan visade en stor undersökning att de rödgröna utökat sitt försprång till alliansen. Emelie Svensson, ansvarig för undersökningen hos SIFO, tycker inte att de skarpa svängningarna i opinionen är något man ska ifrågasätta. Lemurer är nämligen dokumenterat snabba att ändra sig.

“Lemurer älskar vinnare. Man söker sig till den största apan i den mäktigaste grupperingen. Sedan gör de volter och krumbuktar sig för att få en smula uppmärksamhet. Dessutom har de lätt för att tappa fokus och bli uttråkade. Att tala om A-kassa och skattenivåer är ett säkert sätt för att förlora stödet från lemurerna”, säger Emelie Svensson.

Men med tanke på att lemurerna ändrar sig hela tiden, finns det verkligen något värde i sådana här undersökningar?

“Hata inte apan, hata spelet! Förutom att 200 lemurer skulle förlora sina arbeten, att trycka på mentometerknappar som är det roligaste de vet, så skulle ju även Sifo tvingas lägga ner om vi slutade undersöka. Dessutom skulle många journalister förlora sina jobb, eftersom de lägger sida upp och sida ner på att beskriva lemurernas smak för dagen.”

Jonas Wahlström, chef för Skansenakvariet, som lånat ut lemurerna till Sifo låter beklämd.

“Lemurerna vet ingenting om politik. De trycker på vilken knapp som helst för att få en banan och några snälla ord. Vårt samhälle kan väl inte ha sjunkit så lågt att det är lemurerna som formar den svenska politiken och nästa års valstrategier?”

Socialdemokraterna lovar kommunerna 18 miljarder mer än vad regeringen har utlovat. Kommuninvånare ska dessutom få gratis pizza och alla får en kulturpeng som kan användas för att se Allsång på skansen. Föräldraledighet ska börja likställas med semester och man kan ta ut den helt utan att behöva vara med sina barn.

“Det heter ju föräldraledighet, inte gunga gungan-ledighet, eller hur? Det här är inte valfläsk, utan vår politiska bedömning är att det är kommunerna som behöver pengar för att vända de dåliga tiderna. Det är kommunerna som drabbas av arbetslöshet och dysterhet och därför är det i kommunerna vi måste göra insatser”, säger Mona Sahlin.

Mona Sahlin är inte heller säker på om stödpengarna till kommunerna stannar vid vad som står i skuggbudgeten.

“Vi inväntar nu opinionssiffrorna från SIFO:s små lemurer. Om inte våra betydande satsningar ger utslag kommer vi att dubbla erbjudandet var tredje månad fram till valet. Inte alls som valfläsk, utan det är i kommunerna vi måste göra insatser.”

Socialdemokraterna gjorde i EU-valet sitt sämsta val sedan allmän rösträtt infördes. Man fick 24,6 procent vilket tangerar det misslyckade valet 2004. Moderaterna hade i opinionsundersökningar för några veckor sedan ett stöd på runt 30 procent. Det blev till slut fritt fall ner till 18 procent. Schmolitik har fått tag på Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt som är lyriska över EU-valet.

“När jag såg resultatet så trodde jag inte att det var sant. Det är en otrolig framgång för oss socialdemokrater och ger oss rejält med medvind inför det viktiga riksdagsvalet nästa år. Det blir väldigt, väldigt tungt för Alliansen att komma upp ur den djupa grop som valresultatet grävde åt dem. Nästan så att jag vill ge Fredrik Reinfeldt en spade och en klapp på axeln, bara för att jag tycker synd om honom”, säger Mona Sahlin.

Fredrik Reinfeldt är också oerhört nöjd över resultatet.

“Jag vill gratulera våra bästa vänner, Folkpartiet, men även mig själv och alla moderater. Det var ett fantastiskt val för oss, närmast historiskt, och det visar att svenskarna värdesätter en europeisk finansinspektion.  Jag är stolt men nöjd. Frågan är bara hur Socialdemokraterna och Mona Sahlin ska kunna överleva detta monumentala misslyckande. Jag anar en rosrabatt som behöver vattnas”, säger Fredrik Reinfeldt.

Psykologen Sören Viberg är orolig för Sveriges ledande politikers hälsa.

“I värsta fall, och detta är statistiskt osannolikt, så har ledarna för våra största partier en psykologisk störning som kastar om bra och dåligt. Det ställer till det när man ska värdera något, byter ut begreppen så att säga. OM så var fallet skulle det yttra sig i att man ofta är glad istället för besviken och att man övervärderar den egna insatsen. En person som tidigare fått diagnosen är förbundskaptenen Lars Lagerbäck.”

Ge mig brunsås och din röst...

Inför det stundande EU-valet ökar nervositeten och desperationen hos Mona Sahlin och Socialdemokratin. I ett pressmeddelande som skickades ut igår meddelar man att nu gör vad som helst för få väljarnas stöd. Schmolitik fick tag i en stressad Mona Sahlin i ett kebab-stånd i Gävle.

Hej Mona, vi har några frågor angående det pressmeddelande ni skickade ut idag.

“Herregud, inte nu. Är mitt uppe i en kebabsås-drickar-tävling. Om jag lyckas få i mig 4 liter het salsasås på under 30 sekunder vinner jag ytterligare 15 röster till socialdemokratin. Efter detta ska jag iväg och smörja in bildäck med brunssås på handelshögskolan i Göteborg och för det är jag garanterad 35 röster av eleverna där.”

Mona, är inte detta under socialdemokratins värdighet. Borde ni inte fokusera på era kärnfrågor så här i slutspurten inför EU-valet?

“Det enda som är under Socialdemokratin värdighet är om vi inte blir största parti nu på söndag. Jag har precis skickat Marita Ulvskog till Ge-kås i Ullared där hon ska låta som Gunnar Hökmark i 45 minuter samtidigt som hon söker efter kantareller. Tackar tackar, ytterligare 50 röster för de röde!”

Det ryktas om att ni även svängt i frågan om fildelning och nu är för fildelning, stämmer det?

“Som jag sa,vi är för allt som våra väljare är för i det här skedet av valkampanjen. Självklart ska man kunna ladda ner trevliga filmer och bra musik. Människor måste ha roligt också, allt får inte handla om politik. Vi är garanterat för nedladdning just nu och troligtvis fram till söndag men hur det blir sedan vet man aldrig. Kanske är vi för, kanske är vi emot, det bestämmer såklart väljarna.”

Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt debatterade EU under söndagen i SVT. Debatten gav också en fingervisning om hur de båda partiledarna tänker lägga upp strategin inför det viktigare riksdagsvalet 2010. Av allt att döma kommer Moderaternas valkampanj signalera ansvar i svåra tider. Socialdemokraterna kommer å sin sida, hävda att borgerliga skattesänkningar hotar jobb och välfärd.

“Båda två kör ett retoriskt knep som jag själv kallar för ‘den griniga ungen’. Reinfeldt är grinig eftersom Sahlin lovar en massa som hon inte kommer att kunna hålla, och Sahlin är grinig eftersom Reinfeldt vägrar att lova något överhuvudtaget, utom att lågkonjunkturen känns lika sur som en lurad hora”, säger Yngve Kalidopolous, Schmolitiks retorikexpert.

Han menar också att Fredrik Reinfeldt har något av en tjuren Ferdinand över sin retorik, en taktik som mycket väl kan reta Mona Sahlin till misstag.

“Reinfeldt sitter ofta och debatterar under korkeken så att säga. Luktar på blommor. Han älskar att säga till Mona Sahlin att de är överens i olika frågor. Mona Sahlin blir då mer som tjurfäktaren, ’stånga mig’, liksom, lite ur balans. Här såg vi det i fråga om arbetskraftsinvandringen, där Reinfeldt menade att S och M tyckte lika, något som säkert fick det att susa rejält i öronen på Sahlin.”

Yngve Kalidopolous är helt säker på vad Moderaterna behöver retoriskt för att kunna vinna riksdagsvalet 2010.

“Ett bi. Schlingmann behöver placera ett litet bi på Reinfeldts stol. De svenska väljarna väntar på att han ska visa mer inlevelse vid sidan om det ekonomiska ansvaret, att han ska springa runt i studion och frusta och stångas och plöja upp golvet med sitt kala huvud. Han ska se rött. Då kommer man att vinna nästa val. Annars blir han utsläpad med sina blommor till folkets burop och placerad på gubbhyllan i Riksdagen.”

Mona Sahlin och Socialdemokraterna har utsett nyckelpersonerna som ska vara huvudföredragande inför jobbkongressen i höst. Ansvarsområdena bakom respektive namn har väckt en del munterhet i mediekretsar eftersom de är långa och omständligt formulerade.

“Det handlar om att tänka nytt och tänka långt. Vår ambition har varit att varje titel på ett tydligt och långt sätt ska förklara respektive persons uppgift. För vad vet man annars om mig? Att jag är snygg? Att jag är en framgångsrik jurist? Att jag är författare? En ansvarsfull far? Vi måste ha bra befattningsbeskrivningar eftersom många av oss är bra på mycket”, säger Thomas Bodström, ‘Ger ungdomar en god chans att vara unga tills de blir äldre och arbetslösa’.

Leif Pagrotsky, som nyligen gjort succé i Today Show, menar att han inte låtit framgången stiga honom över huvudet.

“Men Lena Adelson-Liljeroth, eat your heart out biiiatch! Så. Inte mer tal om det. Antingen har man kulturen i blodet, och då kan man hålla jämna steg med USA:s främsta komiker, eller så har man blyerts i blodet och då får man göra Kulturutredningar. Badabing!”, säger Leif Pagrotsky, ’svensk kultur i permafrost behöver ny vår och sång med hjälp av gratis snittar och vin’.

Även integrationspolitiken kommer att avhandlas på Socialdemokraternas jobbkonferens.

“Det brinner i Rosengård och om man sniffar i luften känner man röklukten ända upp till den kungliga huvudstaden. Men Nyamko Sabuni verkar inte sniffa i luften. Ingen i regeringen verkar ha någon som helst känsla för lukt och fara och jag ömkar deras näsor. Själv är jag som en häst, känner vittringen på många mils avstånd”, säger Carin Jämtin, ‘Ett Sverige där hudfärg, nationalitet, efternamn, brytning spelar mindre roll för chansen att få ett lågavlönat jobb’.

Efter att Mona Sahlin i SvD hävdat att hennes ställning är stark träder nu Ian Wachtmeister, fd partiledare för Ny Demokrati fram genom en exklusiv intervju i Schmolitik och hävdar - samma sak.

“Jag upplever att min ställning inom svensk politik är stark och att förtroendet för mig som politiker är grundmurat. Att vi blev utröstade ur Riksdagen med dunder och brak var en välbehövlig omruskare för många, inte minst för Bert. Väljare behöver tid för att vänja sig vid realiteterna”, säger Ian Wachtmeister som, inspirerad av Mona Sahlin, överväger en come back.

Den nyvunna optimismen beror på att Mona Sahlin, genom sin imponerande retorik och förmåga att förvandla svart till vitt, öppnar dörren på glänt för många som upplevs ha misslyckats inom politiken.

“Jag tittar framåt. Jag försvarar varje steg, precis som Mona. Linda Rosing floppade ju i förra riksdagsvalet och kanske är också hon omruskad och offensiv. Kanske är det dags för alla moderata ministrar som sparkades ur regeringen att komma tillbaka? Kanske kan vi starta ett parti allihopa? Jag, Anna Sjödin, Inga-Britt Ahlenius och Linda Rosing, med Schenström som pressekreterare? Döpa det till andra chansen? Livet är plötsligt fullt av möjligheter.”

En annan politisk inspirationskälla när det personliga nederlaget ska förklaras:

En ny undersökning, utförd av Cision, visar att Mona Sahlin har fått en hel del dålig publicitet på sistone. Undersökningen utfördes på uppdrag av Sveriges Radios ekoredaktion och är den första i en serie undersökningar som går under arbetsnamnet “No shit sherlock”.

“Radionyheter ska vara vilsamma för örat. Vi har därför beslutat oss att utföra ett antal undersökningar som bara fastställer vad alla redan vet. Vi vill bli ledande på området att sparka in öppna dörrar. I nästa undersökning ska vi utreda huruvida Sverigedemokraterna inte älskar invandrare, och om svenska bolagsstyrelser är jämlika”, säger Fredrik Furtenbach, journalist på SR.

Analysföretaget Cision kom bland annat fram till att Mona Sahlin ofta omnämns,  men sällan uttalar sig, även jämfört med hur det såg ut för Fredrik Reinfeldt när han satt i opposition. Detta är dåligt, enligt Cision. Men partisekreterare  Ibrahim Baylan är tveksam.

“Jag tycker faktiskt att Cision borde stryka analys i analysföretaget. Och sedan borde de stryka Cision också, eftersom det är ett rätt dåligt namn. Vi anser tvärtom mot vad Cision har ’strategat’ fram, att Mona har synts alldeles för mycket i medierna. När hon var totalt osynlig, för ett år sedan, ledde vi stort i opinionsmätningarna. Nu ska vi tillbaka dit, vilket innebär total mediefrånvaro fram till valet.”

Till Sveriges Radio sade Ibrahim Baylan att han inte vill recensera mediernas arbete, men åt Schmolitik ger han gärna följande recension.

“Media är som gräshoppor, fina en åt gången och mysiga att lyssna på i bakgrunden men vidriga i svärmar. De ödelägger allt som kommer i deras väg. Vi politiker är enkla bönder som försöker så och få grödorna att växa i den fruktbara jorden som är Sverige, men innan vi får skörda är gräshopporna framme. De är en farsot av bibliska proportioner och färdas i samma hastighet som Internet.”

I dag presenterar Aftonbladet en SIFO-undersökning som visar att andelen svenskar som har förtroende för Fredrik Reinfeldt är 60 procent.  Socialdemokraternas presschef, Fredrik Kornebäck, kommenterar siffrorna så här i en intervju med Schmolitik:

“Detta är historiska siffror, vi visste att Fredrik var impopulär men att så många som 3,6 miljoner eller 40 procent av svenskarna inte har något förtroende för honom kunde vi aldrig ana. Om man tittar vidare på sifforna visar de att 66 procent av svenskarna inte har något förtroende för Maud Olofsson, motsvarande siffror för Jan Björklund och Göran Hägglund är 71 procent respektive 72 procent vilket gör att hela 249 procent av svenska folket inte har något förtroende för alliansens olika partiledare.”

Undersökningen visar även att 27 procent av svenskarna har förtroende för Mona Sahlin. Har du några kommentarer till detta?

“Även detta är fantastiska siffror, 2.4 miljoner svenskar älskar Mona och anser att hon är bäst lämpad att leda landet. Detta bevisar att svenska folket är trötta på att se vårt land skövlas av Alliansens skampolitik.”

Nu tror jag att många har valt att tolka dessa siffror lite annorlunda…

“Jag är övertygad om att våra politiska motståndare kommer att försöka vrida och vända på dessa siffor för att få de att verka som om det visar något annat än de verkligen gör. Men faktum kvarstår, 249 procent av svenskarna hatar alliansen och 2.4 miljoner svenskar älskar Mona. Detta är, ursäkta att jag säger det, djävligt starka siffror.”

Jahaja, jag har blivit ombedd att skriva några rader. Trevligt. Man får bocka och buga. Tanken är att jag ska återkomma med lite betraktelser här på Schmolitik. Vi får väl se, men jag tro att det löser sig, uppslag finns det gott om. Senast igår morse råkade jag kasta ur mig att Wanja Lundby-Wedin framstått som hyfsat sympatisk ändå (varför vet jag inte, en släng av senildemens kanske …) hursomhelst, en av mina kollegor självantänder plötsligt där ute i fikarummet, raglar fram som en levande fackla och rasar slutligen ihop framför kopiatorn ute i korridoren. Stackarn, trebarnsmor och allt. Visst, stämningen blev en aning spänd efteråt, men vad skulle jag göra? Du fattar, WLW väcker ont blod.

      Nåväl, jag har alltid fascinerats av politiker … det har jag, i tv framstår de som så vuxna på något sätt, alltid redo att ta strid, för dagistaxan, för cykelbanor, för komplicerade saker som kärnkraft, EU, skattesystem, lagar och-gud-vet-vad. Fast när allt kommer omkring, det är människor vi pratar om. Kött och blod och samtidigt så utomordentligt märkligt alltihop. Det är nästan aldrig någon som krackelerar, krisar ihop rejält, frånsett Kristina Axén Olin då förstås … vinalkisen ni vet, hon som tog time out. Ta Fredrik Reinfeldt t.ex. ju mer press karln utsätts för desto lugnare blir han. Vad är knepet? Stesolid, Atarax, Lergega. Vad? Jag har uppriktigt sagt inte en susning. X-Box kanske? Och Mona Sahlin, hur gör hon? Röker en limpa Gula Blend innan sängdags? Vem vet. Något gör dom i alla fall dom små liven. För allvarligt talat, det måste ta på krafterna att vara politiker.

      I nästa krönika tänkte jag försöka bena upp det här riktigt ordentligt. Rent utav krypa in i Fredrik Reinfeldts huvud. Som sagt, vi får se vem av dem som är tillgänglig. Fram till dess, vila ordentligt, du har förmodligen ett par lågkonjunkturer framför dig.

      Hej så länge!  

 Rickard T