Sverige får svidande kritik av FN. I maj nästa år kallas regeringen till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve. I förra veckan meddelade regeringen att man ska tvinga invandrare att gå kurs för att lära sig grundläggande svenska normer som demokrati och alla människors lika värde. Hassan Hamoudi, en av invandrarna som skrivit in sig på den samhällsorienterande kursen, är förvirrad över att tvingas lära sig svenska värderingar, om de anses vara brottsliga av FN.

“Att lära mig att hålla kvinnor från arbetsmarknaden och kanske ge dem en örfil då och då kunde jag gjort hemma i Irak. Likaså att förfölja etniska minoriteter och att diskriminera handikappade. Jag tycker att det är lite konstigt att tvinga oss gå i kurs för att bli mer svenska om FN fördömer den svenska modellen. Kunde vi inte gå i kurs för att bli mer norska? Kanske tillsammans med svenskarna?”

Nyamko Sabuni menar att FN:s kritik mot Sverige är löjlig, sett ur ett svenskt perspektiv.

“Vi ligger längst fram i världen när det gäller mänskliga rättigheter. Man måste vara svensk för att förstå hur bra vi svenskar är på i stort sett allt från miljö och sport till företagande och jämställdhet. Om hela FN bestod av svenskar så skulle vi inte ha den här debatten, det kan jag lova. Och då skulle vi inte heller ha krig, svält, brott, orättvisor eller dåliga filmer. I maj i Geneve kommer vi meddela att allliansen erbjuder sig att axla FN:s ansvar. Förenta Svenskarna. Ja, så kunde vi heta. Fred. Äntligen.”

Regeringen går vidare med förslaget om särskild samhällsorientering för nyanlända invandrare. Nyamko Sabuni, FP, menar att ett viktigt ämne är jämställdheten, eftersom det svenska sättet inte är allenarådande i världen.

“Exempelvis kanske det kommer invandrarkvinnor som tror att de kan bli chefer i näringslivet. Det går givetvis inte, särskilt inte om det handlar om stora börsbolag. En del kvinnor kanske siktar på att hamna i bolagsstyrelser, men även där är det stopp, helt enligt svenska normer. När man kommer från utlandet kan det vara svårt att se glastaket innan man kör huvudet rakt in i det, därför är det viktigt att skicka dem på kurs”, säger Nyamko Sabuni.

Hon menar att det finns all anledning för oss att vara stolta över den svenska synen på jämställdhet, där mannen bara är lite mer värd än kvinnan. Men hon poängterar att kurserna inte bara vänder sig till kvinnor, som måste lära sig hur de osynliga normerna i svenskt näringsliv fungerar, utan även till männen.

“Ta det här med delad föräldraförsäkring exempelvis. Det finns ju knappt några män som delar föräldraledigheten med sin fru. Jag menar, hur skulle det se ut? Det skulle ju kunna vara slutet för en pappa från Afghanistan, att tro att han måste vara föräldraledig lika länge som mamman. Nej, nej, nej. Vi svenskar är världsbäst på att vara jämställda på ytan, och där har invandrarna mycket att lära.”

Gudrun Schyman, på FI, låter trött när Schmolitik får tag på henne.

“Om svenskarna vore hälften så jämställda som vi tror att vi är, så skulle vi vara dubbelt så jämställda som vi faktiskt är.”

Då ingen på Schmolitiks redaktion är bra på Sudoku, så lämnar vi till läsarna att avgöra vad Gudrun Schyman verkligen menar.

Maud Olofsson och Nyamko Sabuni får i Svenska Dagbladet kritik för hur man hanterar jämställdhetsfrågan i landets bolagsstyrelser. I våras röt man till och krävde från styrelseordförandena i samtliga 342 börsbolag svar på frågan om vad man gör för att få in fler kvinnor. Bara 77 svarade. 65 av dessa svarade “ingenting”, fem skrev “vi lockar med matlagningskurser”, fyra motiverade “vi är inte ett modeföretag” och tre skrev bara “Kvinnor?”.

Olofsson och Sabuni verkar dock inte särskilt bekymrade av den bristande entusiasmen hos styrelseordförandena. De säger att det är “underligt” att så få har svarat. Schmolitik har fått tag på Maud Olofsson för att få veta vad hon egentligen tycker.

“Svenska Dagbladet har missuppfattat mig. Jag tycker alltså att det är underligt att någon överhuvudtaget har svarat på vår uppmaning. Cheferna borde ju rimligtvis vara fullt sysselsatta med att ta Sverige ur lågkonjunkturen.De är ju upptagna män allihopa och vi är ju bara två jäntor.”

Maud Olofsson kan inte låta bli att dra paralleller till Bondesverige.

Gris kopplar av med en bok efter ett krävande styrelsemöte.

“På en bondgård finns det plats för storbonden, hästar, grisar, kultingar och kvinnor. Alla har sina tydliga roller. Man behöver inte ha läst Orwell för att förstå att maktbalansen inte ska rubbas. Tänk om alla lyssnade på politiker, vad skulle hända då? Skulle vi ha en massa grisar i styrelserna? Vad skulle hända med Saab då, frågar jag mig?”

Bara var tionde bolagsstyrelse är jämställd, enligt Folksams jämställdhetsindex. På de tunga bolagen har antalet kvinnliga styrelseledamöter ökat marginellt och det skulle enligt beräkningar ta 20 år, 200 debattartiklar, 15 demonstrationer eller ett plötsligt politiskt intresse innan det blir helt jämställt i näringslivet. Men Sverker Persson, styrelseproffs från Värmland, tycker att debatten har hamnat helt fel.

“Det handlar ju om kompetens och jag fattar inte varför det ska vara så svårt att förstå? Visst, kvinnor pluggar mer och bättre än män. Gäsp. Men sitter de i ledningsgrupper? Nej. Och har de då kompetens att kunna sitta i en styrelse? Nej. Det här är så enkelt att till och med någon med utomeuropeisk bakgrund skulle förstå det”.

Men varför kommer de inte in i ledningsgrupperna då?

“För att de saknar kompetensen, vänta nu, är du verkligen man? Kompetensen kan man inte hitta i böcker från Handelshögskolan, den måste man hitta i skogen. När du har rådjuret i ditt sikte, ser hur det rör sig försiktigt i skogsgläntan, känner hur adrenalinet ökar och du snart ska döda på avstånd. Precis där uppstår kompetens. I skogen, bland män.”

Men är det nödvändigt för att sitta i en ledningsgrupp att skjuta rådjur?

“Givetvis. Döda eller dödas. Äta eller ätas. Så är det i ledningsgrupper, titta bara på Swedbank. Är du verkligen man? Just det, har jag redan frågat. Men kompetens kan naturligtvis vara mycket annat också. Att kunna sitta länge i en bastu med nakna karlar när värmen smyger på dig men du måste hålla huvudet kallt. Det kräver både kompetens och uthållighet och är inget för de svaghjärtade. Kompetens kan också vara en yvig mustach.”

Finns det något sätt för att öka andelen kvinnor i ledningsgrupperna?

“Jag är glad att du frågar! Givetvis finns det. Kvinnorna måste bli lite mer som vi. Kompetenta och alltid redo att döda. En blandning mellan Rolf Lassgård och Michael Douglas i Wall Street. Det är en kvinna för mitt företag. Och man ska aldrig sluta hoppas för när män kan föda barn, varför ska inte kvinnor kunna, ha-ha, leda stora bolag?”

Maud Olofsson, näringslivsminister, vill utbilda 200 kvinnor för att skjutsa in dem i Sveriges mansdominerade bolagsstyrelser. Varje kvinna får en utbildningscheck på 10 000 kronor, en klapp på axeln och en handplockad mentor. Schmolitik träffar Cecilia Svensson, fil kand i ekonomi vid Handelshögskolan, som är nöjd med hur mentorskapet fungerar.

“Sten, min handledare, inledde med att ta mina 10 000 kronor. Rakt av bara ryckte han pengarna ur handen på mig. Sedan drog han med mig till en jaktaffär och köpte ett gevär för 5 000 kronor som jag skulle få låna av honom. Sedan köpte vi en stock snus, en fickplunta och tre exemplar av Dagens Industri”.

Sten och Cecilia under en mentorträff

Eh, okej. Men pratade ni något om vad som faktiskt krävdes kompetensmässigt för att sitta i en styrelse?

“Vi pratade mycket om just det. Det var lite roligt faktiskt, Sten har själv inte någon formell utbildning och jag märkte att han bara förstod en del av vad jag sade. Men sedan anpassade jag språket lite, använde enklare ord med färre stavelser, och då förstod vi varandra. Nu är jag själv med i fem styrelser.”

Det är ju otroligt. Vad är knepet?

“Geväret är till för älgjakten. Snuset och spriten bjuder man sina jaktlagkompisar på för att få nya uppdrag. Dagens Industri sitter du på i bastun när jakten är avslutad. Det är rätt enkelt egentligen, men samtidigt genialt.”

Schmolitik träffar Maud Olofsson som blir väldigt nöjd när hon för höra om Stens arbete med Cecilia Svensson.

“Det är precis så här det ska fungera. Utbildning och kompetens är a och o när kvinnor vill hamna i bolagsstyrelser. Vissa trodde att 10 000 kronor inte skulle vara nog, men detta visar ju att dysterkvistarna hade fel. Vissa kvinnor använder sig av pengarna för att lägga en rak muta, och i det här läget finns det inga dåliga alternativ. Bara bra och bättre.”

Den 25 mars arrangerar Miljöpartiet ett seminarium med namnet ”Fler kvinnor i bolagsstyrelserna”. Enligt vad Schmolitik erfar kommer Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet, på seminariet att presentera ett förslag på statligt bekostade könsbyten för kvinnor, som en del i ett åtgärdspaket för att öka den kvinnliga representationen  i bolagsstyrelserna.

Enligt de dokument som Schmolitik kommit över är förslaget uppdelat i två delar. I ett första steg kommer Miljöpartiet erbjuda alla nuvarande kvinnor som genomgått ett könsbyte en styrelseplats i något företag som står Milöpartiet nära. Den andra delen i förslaget är en motion som kräver kostnadsfria könsbyten för alla kvinnor.

Olof Svensson, 33 år (tidigare Ida Svensson) på väg till styrelsemöte och reell makt.

När Schmolitik ringer upp Peter Eriksson för en kommentar står han enligt egen utsago och gapskrattar åt ett klipp på youtube som innefattar Fredrik Reinfeldt och en liten imitatör.

Stämmer det att Miljöpartiets lösning för att öka antalet kvinnor i bolagstyrelserna är införandet av kostnadsfria könsbyten för kvinnor?

“Det förslag du refererar till är inte tänkt att bli offentligt innan den 25 mars men ja, grovt förenklat tror vi att en möjlig väg att gå är att låta kvinnor med karriärambitioner utan kostnad genomföra ett könsbyte för att på så sätt öka sina möjligheter att ta plats i någon styrelse.”

Hur skulle det kunna bli fler kvinnor i bolagsstyrelserna om de låter operera om sig till män? Blir det inte i så fall bara ännu fler män?

“Nej, nej, när denna nya ras av halvkvinnor tar plats i olika styrelser kommer de att bli betraktade som män när de står där och kliar på sina operationsärr i skrevet. Men inombords kommer de alltid vara kvinnor och tänka som kvinnor, vilket kommer att gynna såväl företagen som Sverige i stort.”

Schmolitik har talat med Margaretha Fahlgren, forskningsledare på Centrum för Genusvetenskap vid Uppsala Universitet som säger att ert förslag är att likna vid en eldkvast som kommer ut ur ett manligt könsorgan och riskerar att bränna upp 200 års arbete för att öka jämställdheten. Hur reagerar du på det?

“Margareta  eller Gunnar, som hon kallar sig på twitter, känner jag till mycket väl. Hon är väl typexempelt på en halv-kvinna som genom att agera som en man lyckats komma upp sig i samhället och skaffa sig makt. Jag förstår inte varför hon är emot att möjligöra för andra kvinnor att ta steget fullt ut och göra samma sak.”

Hur tror du att samhället kommer att förändras på sikt om kvinnor måste operera sig till män för att öka sina chanser att ta plats?

“Jag ser en otrolig potential, inte enbart för att svenska bolagsstyrelser begåvas med kvinnlig intelligens utan också för att män som liksom jag själv kan prova på att sex med en man som egentligen är en kvinna och på så sätt både äta kakan och ha den kvar.”

Igår var det internationella kvinnodagen, kära dagbok. Och var firade jag den? På toppen av samhällsstegen så klart. Dit jag klättrat själv. Faktiskt så firar jag den internationella kvinnodagen varje dag eftersom jag manifesterar kvinnlig styrka. Men en massa kvinnor har inte tid att klättra eftersom de är upptagna med att jämra sig. Jämmer, jämmer, jämmer. “Klättra din kossa!”, vill jag skrika. Och nu kritiserar de min Fredrik också. För att han har bytt ut några kvinnor mot några män. Big fucking deal. Ni fick en chans. Ni tappade bollen. Några män plockade upp den. Sluta jämra och börja klättra. Så gör vi i mitt Täby.

Jan Björklund och Folkpartiet gjorde i samband med internationella kvinnodagen ett utspel i jämställdhetsdebatten. Lika oväntat som att fredag kommer efter torsdag, kan tyckas. Men innehållet i utspelet är faktiskt kontroversiellt. Man vill öka avdragsrätten för hushållsnära tjänster eller, på vanlig svenska, ha mer städhjälp till de välbeställda. Schmolitik får tag på en debattsugen Jan Björklund.

“Det är ju kvinnor som städar och lagar mat hemma och med vårt förslag kan vi avlasta våra högpresterande och viktiga svenska kvinnor, samtidigt som baltiska, i sammanhanget, oviktiga kvinnor får fler uppdrag.”

Han tar sin partikamrat Nyamko Sabuni som exempel på någon som kan gagnas av förslaget.

“Som du kanske vet bär ju Nyamko hela Folkpartiet på sina axlar. Egentligen kan man säga att hon ÄR Folkpartiet. Vi vore inget utan henne. Hur ska hon ha tid att städa?”

Men Jan Björklund vänder sig bestämt från att det bara ska vara välavlönade och dubbelarbetande politiker som kan dra nytta av förslaget.

“Det är inte bara för Nyamko som vi har tagit fram detta. Kanske 50 procent för henne, men absolut inte mer. Också fattiga har råd med städhjälp om man äter mer blodpudding. Blodpudding är gott och en svensk tradition. Mums. Alla asylsökande borde lära sig äta blodpudding. Det ska bli mitt nya förslag”.