De rödgröna vill ersätta kärnkraft med - cyklar. Arbetslösheten är uppe och snuddar vid 10-procentstrecket och samtidigt är det viktigt att successivt byta ut kärnkraft mot förnyelsebar energi. Detta har föranlett ett helt nytt förslag från de rödgröna - en satsning på cykelkraft.

Arbetslösa cyklar för miljö och hälsa

“Tänk alla hundratusentals människor som blivit av med jobben på grund av den borgerliga regeringen. Nu kan dessa arbetslösa cykla på våra speciella cyklar, och därmed uppfylla en funktion för samhället samtidigt som man förbättrar sin hälsa och kondition”, säger Maria Wetterstrand, språkör för Miljöpartiet.

Rent praktiskt tänker de rödgröna utrusta arbetsförmedlingarna med cykelparker kopplade till en transformator. Rörelsen av pedalerna alstrar el som sedan ska kunna försörja villor och det lokala näringslivet.

“En arbetslös i fullgod kondition kan alstra el nog för att driva en liten tobaksbutik om han eller hon trampar på ordentligt, åtta timmar måndag till fredag. Vi skulle också kunna tänka oss en sorts cykelbonus, att man får arbetslöshetsersättning efter antalet cyklade mil,” säger Maria Wetterstrand.

På Alliansen är man kallsinniga till förslaget.

“Många arbetslösa är gamla, feta eller har dålig kondition förutom att de ofta inte är någon fröjd för ögat. Det är ju ingen slump att de blivit arbetslösa till att börja med. Är det verkligen dessa vi ska lita till vad gäller den viktiga elförsörjningen till vår industri?” säger Anders Borg, finansminister.

Två hål i väggen och ett hål i huvudet

Maud Olofssons senaste utspel i energifrågan, att framtidens mack är en vindsnurra och ett eluttag, väcker känslor. En som enligt egen utsago är besviken och ledsen är Bengt “Bengan” Andersson, mackägare i Älmhult. Schmolitik träffar honom vid motorvägen, bredvid de rykande resterna av en utbränd mack.

“Maud sa att framtiden var en vindsnurra och ett eluttag. Så jag brände ner macken som varit i familjens ägo i tre generationer. Och nu har jag stått här hela dagen, med ett fullt fungerande eluttag. Men inte en enda bil har stannat utom nån jävel som ville tanka och en snorvalp som ville ladda mobiltelefonen.” 

Vi når Maud Olofssons pressekreterare, och när vi per telefon berättar om Bengt och hans utbrända mack är det tyst en lång stund.

“Brände han verkligen ner sin egen mack? Vilket otroligt gensvar, det är ju fantastiskt! På något som hon bara tog ur luften så där så brände han ner en fullt fungerande mack. Och så säger folk att politiker inte påverkar. Om 50 år kanske det bara är Bengts mack som finns kvar, hälsa honom det från Maud!”

Bengt verkar bara en aning bättre till mods efter att ha fått hälsningen.

“Om 50 år är jag 105 och det känns förfärligt långt bort. Men om Maud säger det så får jag väl tro henne. Hälsa henne att jag finns här om hon behöver tanka.”

När Schmolitik berättar att Maud Olofsson inte använder el utan etanol så svär Bengt bara tyst och sätter sig vid vägen igen.

Centern i den kungliga huvudstaden har, enligt våra källor, fått hjälp av en PR-byrå. Uppdraget handlade om att hitta ett nytt, viktigt C-ämne som berör många, och som kan överskugga att partiet vänt på kappan i kärnkraftsdebatten. Nu ser vi första resultatet av kampanjen som internt går under namnet “Reclaim the grass-root”.

Per Ankersjö, ordförande för Centern i Stockholm stad, kan verkligen hundbajs-frågan överskugga kärnkraften?

“Låt mig vända på frågan: Har du någonsin gått i hundbajs? Du, det kan jag säga dig, när man känner hur sulan sjunker ner i det där mjuka och hala. Då tänker man varken på kärnkraft eller vindkraft.”

Centern fiskar röster med hundbajs

Men vad gäller klimatet så har väl hundbajs ändå en underordnad betydelse?

“Tvärtom. Våra undersökningar visar att gräsrötterna i Stockholm inte bryr sig inte om kärnkraft så mycket. Barsebäck ligger långt bort. Hundbajs, däremot, ligger aldrig långt bort. Överallt ligger små bruna korvar av skam och lurpassar på oskyldiga fotgängare. På våra väljare.”

Planerar ni någon uppföljande reklamkampanj efter den fina artikeln i City?

“Off the record så kommer jag precis från ett möte med byrån. Det är bara på idéstadiet, men payoffen skulle kunna bli: “Hatar du hundbajs så älskar du centern”. Djävligt starkt tycker jag”.

Okej, lycka till.

Tack.

Energiförhandlingarna bröt samman när alliansen ville ha svar på frågan “Ska vi byta ut de gamla kärnkraftsreaktorerna på Forsmark mot nya?”
Mona Sahlin skräder inte orden vad gäller det borgerliga blockets förhandlingsteknik.

“De hade lika gärna kunnat fråga mig: Hur långt är ett snöre? Om jag säger att vi ska byta ut reaktorerna så är de rödgröna plötsligt för kärnkraft  och om jag inte vill byta ut reaktorerna så är jag ansvarslös och industrifientlig”, säger Mona Sahlin.

Peter Eriksson, Miljöpartiet, är som han själv uttrycker det, grön av ilska över borgarnas klimatpolitik.
“De vill prata om Forsmark och jag vill prata om betesmarker. Miljöminister Anders Carlgren sitter i knäet på industrin med tummen i munnen. Jag vet inte om jag ska ta upp honom och vagga honom lite lätt, eller om jag ska lägga honom över knäet. Han gör mig rasande och jag känner mig maktlös.”

Fortfarande alliansens bästa PR-verktyg

Kritiken mot Maud Olofsson växer inom de egna leden sedan hon plötsligt välkomnade en utveckling av kärnkraften. Varför? Jo, många av centerns nu levande partimedlemmar gick för 30 år sedan runt med pins av röda solar på gul botten. Dessa runda dekaler kan man sälja dyrt på Blocket och inom Centern växer rädslan för att en utbyggnad av kärnkraften urholkar värdet på deras pins.

”Och det handlar inte bara om dekalerna, även om efterfrågan på dessa kan sjunka drastiskt och detta samtidigt som vi är inne i en kraftig lågkonjunktur. Det handlar också om var vi ska förvara kärnkraftsavfallet”, säger Karin Åstam, distriktsordförande ute i bushen.

Maud Olofsson ställer sig frågande till oron och ilskan inom det egna partiet och på frågan om var kärnkraftsavfallet ska slutförvaras har hon ett klart och tydligt svar.

”Det är bara att transportera hem till mitt hus. Jag kan till exempel tänka mig att ha avfallet i tunnan som vi badade i för några år sedan. Det blir en stark symbolhandling och kan inge trygghet hos folket. Eller kanske stoppar jag det i min välbyggda källare precis bredvid gästrummet, där har vi ett tomt förråd som vi inte använder särskilt mycket. Det är för mycket pjosk kring det där avfallet tycker jag.”