LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin slår i SvD tillbaka mot sina kritiker. Hon tycker att det är orättvist att hon ensam fått skulden för Christer Elmehagens väldiga pension och vänder sig mot bilden som girig och pengaorienterad. När Schmolitik träffar henne sitter hon i sitt kök framför en kulram av guld.
“Det är värt en kvarts miljon att slippa tjafset.”
Wanja för snabbt fyra guldkulor åt vänster. Det är 16 guldkulor kvar. Hon slutar fingra på kulramen och spänner ögonen i Schmolitiks reporter.
“Vad har jag egentligen gjort? Kanske skulle jag ha läst de där dokumenten, men de var ju så vidrigt tråkiga. Och resultatet? Ännu en gubbe får en massa miljoner som han inte förtjänat. Det händer ju varje dag. Jag tycker att den spårat ur diskussionen. Det har blivit en höna av en näbb, så att säga. Varför säger man bara till mig? Vi var 13 i styrelsen. Orättvist, orättvist!”
Wanja Lundby-Wedin menar att det viktiga är att hon har kvar medlemmarnas förtroende.
“Och när jag är ute på verkstadsgolven, när jag spänner ögonen i mina medlemmar, så är det ingen som frågar om AMF. Ingen alls. Det bevisar att de har förtroende för mig och att förstår att små olyckor på arbetsplatser, kanske med en vinkelslip eller en cementblandare, kan inträffa om man inte är uppmärksam och lojal med facket.”










