I SvD uppger Fredrik Reinfeldt att ett stålbad av sällan skådat slag väntar. De flesta svenskar kommer att få det mycket värre, och tecken på ljusningar i konjunkturen viftar han bort som solkatter. Schmolitik har intervjuat Per Schlingmann som erkänner att det är en medveten strategi.

“Vad Hans Scheike förstod tidigt, men vad Mona Sahlin och Svenskt Näringsliv ännu inte verkar ha förstått, är att svenskar älskar att piskas. Man vill höra att allt är skit och mörker eftersom vi i vårt kalla och bortglömda land vet att så faktiskt är fallet. Alliansen ska vara bäst på att leverera denna dysterhet.”

Per Schlingmann är fullt medveten om att det är en ny och oprövad strategi som Alliansen litar till inför nästa val.

“Ingen erkänner det, men dystra budskap kletar sig fast i vårt inre på ett helt annat sätt än grundlös optimism. Detta har vi tagit fasta på och resultatet talar för sig själv, det är bara att se på opinionssiffrorna. Det ligger också i Fredriks personlighet att framföra allvarsamma budskap, gärna till tonerna av Wagner, men mer om vår reklamfilm vill jag inte avslöja.”

Alliansen har valt reklambyrå, efter att Moderaternas byrå Storåkers avgått i protest och vi kontaktar Storåkers vd för att få höra mer om Schlingmanns planer.

“Allt är så svart. Svart, svart, svart. Hälften av kreatörerna i arbetsgruppen har försökt ta livet av sig efter briefen med Schlingmann. Resterande kommer till jobbet klädda i mörka rockar och kedjor och vi hittade spår efter kontakter mellan teamet och den norske satanisten Gaahl. Vi fick helt enkelt lov att lämna Alliansen för att säkra byråns överlevnad. Nu spirar vårfärgerna och vissa har till och med vågat börja le igen”, säger Michael Storåkers.

I dag presenterar Alliansen sin vårbudget. Helt väntat ogillar Socialdemkoraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros vårbudgeten som han i ett uttalande kallar “ett satans bländverk”.

“I dag hoppas jag att svenska folket ser igenom Alliansens vackra ord och eggande siffror. Alla som skrapar lite på den blanka ytan känner snart en unken stank av människoförakt och nedmonterad välfärd.”

Hur menar du?

“Om jag har förstått Alliansen rätt vill man satsa stora belopp på att skapa en ny sorts undermänniska som ska kallas praktikanter. Dessa människor kan i princip jämställas med statare och tanken är att de ska utnyttjas om och om igen för småpengar. Är detta värdigt undrar jag? Vill vi verkligen ha killar och tjejer som tvingas sälja sig i princip gratis för att få råd med mat? Vi inom socialdemokratin vill det inte!”

Har du några ytterligare synpunkter på vårbudgeten och Alliansens förslag för att få Sverige ur krisen?

“Det blir nästan parodiskt när jag hör Anders Borg prata om att storsatsningar på arbetsmarknadspolitiska program och de kraftigt ökade anslagen till Arbetsförmedlingen.”

Varför då?

“Vad vet Alliansen om detta? Socialdemokratin har en lång och stolt tradition av att låta vuxna människor lufsa runt på olika kurser istället för att ordna riktiga jobb. Och det är få statliga myndigheter som är så starkt kopplade till socialdemokratin som just Arbetsförmedlingen. Jag blev själv minister genom ett sorts fadderprogram som drevs av Arbetsförmedlingen.”

Det står snabbt klart att man behöver en hel del högskolepoäng i bagaget för att kunna ta till sig innehållet i Regeringens utbildningsproposition 2008/09:175 till Riksdagen. Det digra dokumentet inleds med en sammanfattning som rivstartar med följande stycke:

“I propositionen föreslås att ett universitet eller en högskola som omfattas av högskolelagen eller en enskild utbildningsanordnare som har fått tillstånd att utfärda examina får utfärda en gemensam examen tillsammans med ett universitet, en högskola, en enskild utbildningsanordnare som har fått tillstånd att utfärda examina eller ett utländskt lärosäte som inte är en fysisk person.”

Aldrig förr har något så enkelt förklarats så krångligt med så oklar anledning. För det kan väl inte vara så att syftet är att de stackars riksdagsledamöterna inte ska veta vad de röstar igenom? Språket slits sönder av paranteser och siffror, källhänvisningar och omständliga meningar. Det är vidrig läsning.

Under punkt 4, politikens inriktning tar sig texten plötsligt. Häpnadsväckande tydligt och med självdistans beskrivs den svenska situationen i konkurrensen om global talang. Jan Björkund verkar se vår obetydlighet och förhåller sig till den. Lite grann som en lax under björnens ramar.

Givetvis faller målsättningen om att locka utländsk kompetens till Sverige på sin egen orimlighet. Vem vill frivilligt bo i ett land där det är vinter åtta månader om året, oavsett politiska förutsättningar? Men textmässigt anar man en uppryckning.

Författarna använder sedan avsevärt med plats för att förklara att den internationella konkurrensen har ökat, att svenska studenter och lärare behöver utlandserfarenhet och att den svenska utbildningen måste ges en tydligare internationell inriktning. Samt att vi behöver kunna locka hit utländsk kompetens.

Nej, Jan Björklund. Helhetsintrycket är inte tillräckligt starkt. En språkmässig uppryckning från punkt fyra kan tyvärr inte rädda den knappt läsbara inledningen, eller faktumet att propositionen var minst 30 sidor för lång. Insikten dröjer sig kvar, pockar på uppmärksamhet: Kanske hade författaren behövt studera längre utomlands?

Alliansens stödpaket - hårt och prydligt inslaget

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet dömer ut Alliansens stödpaket till kommunerna. Finansminister Anders Borg tycker att underbetyget för paketet tydligt visar de rödgrönas brist på fingertoppskänsla.

“Alla älskar prydligt inslagna hårda paket och paketet till kommunerna är fint och stenhårt. Kommunerna kommer att känna på paketet och fundera på om det är en iPod eller kanske en liten bärbar hårddisk och bli härligt varma i magen. Sossarnas paket är ju oftast slarviga och mjuka som mormors gamla stickade strumpor.”

Och faktiskt verkar Sveriges Kommuner och Landsting riktigt positiva till paketet.

“Det är ett välkommet tillskott 2010, inte minst för de kommuner som överlevt vilket kan bli de flesta söder om Uppsala”, säger SKL:s ordförande Anders Knape muntert.

Thomas Östros slår sig för pannan, som börjar strax ovanför ögonbrynen och slutar i nacken. 

“Kommunerna verkar ju inte fatta sitt eget bästa. Visst är det roligt att få hårda paket, det tycker ju jag också, men någon måtta får det ju vara. Alliansens paket är ju så hårda att någon kan skadas, kanske någon som jobbar inom vården eller skolan. Hemmastickade strumpor värmer alltid bäst”, slår Thomas Östros fast.

Lemur som spanar efter yttre faror

Nya opinionsmätningar visar att Moderaterna nu är Sveriges största parti och att Alliansen har ett större väljarstöd än de rödgröna. Bakom siffrorna ligger som vanligt SIFO:s panel bestående av 75 lemurer utlånade av Jonas Wahlström och Skansenakvariet.

SIFOs analyschef Karl Persson är inte förvånad över det starka borgerliga stödet.

“I tider av kris och fara samlar sig lemurerna i grupper runt sin ledare och i det här fallet är det Fredrik Reinfeldt. De skriker Oua, Oua och klättrar upp i träden för att bättre kunna se farorna och vi människor konsumerar media på samma sätt.”

En annan viktig aspekt är tillgång till mat och vatten.

“Lemurer är vänliga och livliga små rackare som gärna räcker en hjälpande hand till de svagaste, tills någon hotar deras tillgång till bananer. När deras livsstil utmanas så är varje lemur sig själv närmast. Då röstar man med fötterna och det är detta vi ser resultatet av nu.”

Schlingmann anser att det stora borgerliga stödet är ett direkt resultat av hur väl man har klarat den ekonomiska krisen.

“Vi har en enkel strategi, som vi kallar för ‘inte en krona’. Med det menar vi att vi inte tänker betala någonting oavsett hur mycket det tjatas. En del menar att vi inte gör någonting åt krisen vilket är fel. Vi gör aktivt ingenting och det är en stor skillnad. Det förstår väljarna och därför älskar de oss.”

Jonas Wahlström, föreståndare för Skansenakvariet, rasar mot hur undersökningsföretaget SIFO behandlar sina 75 lemurer, som bolaget fått låna av Skansen fram till valet 2010. Ilskan bottnar i att SIFO-undersökningarna utförs för ofta, ibland  varannan dag och att aporna drivs för hårt.

“De är av naturen glada och spralliga gynnare, lemurerna. Och smarta. Ungefär som små människor men med päls, brukar jag säga. Och när jag var på inspektion på Sveavägen för att se hur de mådde så såg de hålögda ut. Själlösa. De låg över knapparna där de skulle välja Mona eller Fredrik och vissa hade till och med förslitningar på handflatorna.”

Han menar att Skansen lurades att lämna ifrån sig lemurerna.

“SIFO framställde det som en rolig grej helt enkelt. Att aporna skulle få stå bakom opinionsundersökningarna. Och jag tänkte, varför inte? De är ju smarta, som människor men med päls. Men när jag var på min inspektion så blev jag förfärad. De hade inte tillräckligt mycket utrymme och en av dem berättade att de bara får mat en gång om dagen.”

Berättade, hur menar du där?

“Jag pratar deras språk.”

På SIFO är man helt oförstående till kritiken.

“Det har aldrig varit mer spännande med valstatistik. För några månader sedan ledde de rödgröna stort, nästan ointagligt. Men nu har lemurerna börjat rösta helt annorlunda. Allt är plötsligt möjligt, vem som helst kan vinna valet. Kanske även du? Och allt gnäll betackar vi oss för. Aporna ska vara glada för att de har jobb, det är mer än vad man har i Trollhättan, säger Yvonne Pernodd, vd för SIFO.

Nya opinionssiffror från konkurrent som enligt ryktet använder sig av en tombola vid sina mätningar.