Ibland är det lätt att vara rikets fru, ibland är det svårt. Under ett ordförandeskap i EU ställs man verkligen på prov. Det är flygresor kors och tvärs, middagar och banketter. Träningsvärk i mungiporna för att man ler hela tiden. Jag och Fredrik, vågar jag säga, har satt lilla Sverige på kartan. Många har frågat mig om den svenska modellen och jag har berättat om livet i Täby. Hakor har fallit, så mycket kan jag säga. När vi nu är tillbaka i Sverige, efter att i vansinnigt tempo ha vajat med den svenska flaggan i såväl USA, Sydafrika som Indien, kan man förvänta sig några tacksamma ord. Kanske en kram. Men istället får jag kritik från landstingspolitiker för att jag inte kan vara på två platser samtidigt. För att alla svenskar vill vaccinera sig mot en influensa. Åk till Old Delhi, vill jag säga till Birgitta Sevefjord och Håkan Jörnhed. Där är man inte sjuk på riktigt förrän lemmar lossnar från kroppen. Mitt råd: Peka inte finger åt mig i sjukvårdsfrågor förrän ditt finger lossnar från handen. Kritisera inte mig som rikets första fru förrän du rest jorden runt i mina höga klackar.  Kräv inte att jag ska vara kedjad vid lilla Sverige, när jag behövs i stora världen.

Fredrik befinner sig nu i världens blickfång. I strålkastarljuset. Och det skiner så vackert på honom, ljuset. Som igår, när vi kunde läsa om att USA:s president Barack Obama smickrat min make på ett toppmöte. De satt ju precis bredvid varandra! Och Obama skämtade, och Fredrik skrattade, och Fredrik skämtade säkert och då skrattade Obama. Vad lyser på Mona Sahlin medan Fredrik är i de stora sammanhangen? Lysrören, under vilka hon sitter och förhandlar med Ohly och tvillingarna Grön. Den enda frågan jag ställer mig är hur Fredrik ska orka ställa om. Hur ska han orka kuska runt på ett tåg med mediokra människor för att övertyga vanliga svenskar om att välja det uppenbart rätta? Var det därför Göran Persson blev trött, för att han saknade de spirituella samtalen med Tony Blair? Nåväl, om Fredrik är trött när han kommer hem så vet jag vad som piggar upp. En promenad i Täby, där vi träffar människor som man tycker om. Täbyborna har alltid kunnat ge oss energi. Täby hittar man inte i Bryssel.

Lars Ohly skriver i en debattartikel i Expressen att finanskrisen är Moderaternas fel. Ibland skulle jag vilja lägga den karln över knäet och gå loss på honom som den Täbymamma jag är. Att vi inte går runt i städer som ser ut som rykande ruiner, med hungriga och utmärglade som går runt bland soptunnorna och letar mat, är Fredriks förtjänst. Vår ansvarsfulla politik har räddat landet, men har Ohly vett att säga tack? Nej. Det är klart att finanskrisen inte skulle ha inträffat om alla svenskar arbetade i kolchoser och åt soppa på svartrötter och potatisar varje dag. Så där har ju Ohly rätt, att om V hade makten skulle det inte inträffa några kriser till följd av överhettningar. Hela livet skulle istället vara en rättvis och, i alla avseenden, jämn plåga. Min fråga till Ohly är, skulle det livet vara mycket bättre? Nej du Ohly, ut och plocka en bunt ris och kom och ring på dörren till Sagerska. Ska vi säga klockan 17.30?

Som i en av Fredriks favoritfilmer, Highlander, vill jag ibland greppa ett bredsvärd. Jag vill svinga det över mig och hugga huvudet av Anders Borg, med hästsvans och allt. Missförstå mig nu inte, jag gillar honom. Gillar honom verkligen. Men han tar rätt mycket plats och platsen tillhör Fredrik. Och givetvis mig, i egenskap av rikets första fru. Som exempelvis en budgetpromenad. Varför ska egentligen en finansminister, som lite hårdraget (hår, som Anders Borg har långt;-) är som en miniräknare med röst, gå budgetpromenaden? Det bör väl egentligen vara jag och Fredrik som tar den promenaden, långsamt och med arm i arm, och varför inte ända från Täby? Så idag, när Anders Borg står där och ler framför kamerorna så slipar jag istället mitt bredsvärd. There can be only one!

Min Fredrik beskylls idag för att ha släppt ledarrollen vad gäller klimatarbetet inom EU. Inget kunde vara mer fel! Det enda Fredrik sa var att han inte var säker på att avtalet i Köpenhamn är tillräckligt för tvågradersmålet. Fredrik är en resonerande ledare, ibland även tungsint. Och jag tycker att det är vackert i den här världen, där allt ska vara så glatt och glättigt hela tiden. Ibland kan även jag drabbas av tvivel, kan inte ni? Betyder inte det att vi bara är mänskliga? Fredrik har tagit på sig så mycket ansvar kring EU-ordförandeskapet att han har blivit tunnhårig. Är det att släppa ledarrollen? Knappast. Varje hårstrå han tappar är ett hårstrå för Sverige, och nu också för EU. Kan man begära mer än en människas hår?

I helgen tror jag att vi var med om den sista sommardagen. Snyft. Tänk om man kunde skriva en motion om att förlänga sommaren en månad? Hur många väljare skulle man inte vinna? Jag och familjen var ute och plockade svamp i lördags. Slogs av att det är så lätt att hitta de röda flugsvamparna men så svårt att hitta de andra ätbara svampsorterna. Lite känns det likadant med Socialdemokraterna. Kanske har vi en för neutral färg? Eller är blått det nya svart?

Det har tagit några dagar att smälta besvikelsen efter EU-valet. Jag hade kylen full av räkor och ostron från Östermalmshallen, goda ostar och en härligt kyld flaska champagne. Jag såg verkligen fram emot att fira våra blå rättmätiga framgångar med Fredrik. För varför skulle någon vettig människa välja ett annat parti? Vi har ordning på våra finanser och vi vill hjälpa våra eftersatta europeiska grannar att lära sig plus och minus i statskassan. Hur härligt låter inte det? Och vi vill införa en europeisk Finansinspektion för att skapa ytterligare ordning, ger inte det gåshud på svenska underarmar? Men vad händer istället? Svenskarna väljer ett piratparti för att kunna ladda ner olaglig film. Och nu går ordföranden i MUF ut och kräver att vi ska omvärdera vår syn på Internet. Det är verkligen som Fredrik sa igår när vi la oss för att tröstäta räkor och ostron: Svenskarna har förlorat förståndet.

Hetsjakten på oss rökare börjar gå mig på nerverna. Var med i en chatt som Aftonbladet regisserade i helgen och fick svara på en hel del tråkiga och idiotiska frågor. Hade först tänkt göra som de flesta politiker, låta en praktikant skriva svaren, men det skulle ju ha blivit ett ordentligt liv om det kommit fram. Någonstans i slutet av chatten frågade en läsare om jag som rökare förtjänade samma vårdinsatser som en ickerökare. Självklart, ville jag skriva. Men i Jante-Sverige är det nog inte så självklart. Svenska folket vill inte ens att vi ska få röka utomhus längre, enligt någon färsk undersökning. Vi ska tydligen inte få vård på vanliga sjukhus, utan på kolkraftanläggningar i Krakow eller vad då? Tänk om det var samma hetsjakt på alla tjocka svenskar, på alla fetton som kostar miljoner i sjukvård varje år. Hur skulle det se ut? Nu tänder jag en cigarett för att lugna ner nerverna. Ahhh. Skönt.

Jag blir så irriterad. Min Fredrik tar ett historiskt ansvar för de svenska finanserna i ett oerhört utsatt ekonomiskt läge. Till och med Anders Borg, örhänge och hästsvans till trots, är lika ansvarsfull som Bosse Ringholm var tråkig. Och vad är tacken? Att vår politik bedöms som löfteslös av Sveriges Radio. Det är ju helt otroligt. Svenska affärsjournalister är tillsammans med oppositionen som en Täbyunge som vill ha en ponny i julklapp men som istället får ett playstation och en mysig jul utan att kronofogden knackar på dörren. Nu är det ju så väl att i Täby kan våra barn få både ett playstation och en ponny och kronofogden har mig veterligen aldrig satt sin Dressman-sko innanför kommungränsen, men vid sidan om detta så anser jag att liknelsen är träffande. Oppositionen visar upp sina orealistiska julklappslistor och dessa ifrågasätts inte, utan applåderas. Vi som är blå i själ och hjärta tycker att den politiska verkligheten blivit Kafka-artad. Återstår att se om svenska folket går att överlista eller inte. Tyvärr är stalltipset är ja. De som inte bor i Täby, Danderyd, Djursholm eller Stockholms innerstad går definitivt att lura. Och de är, enligt uppgifter till mig, fortfarande i majoritet.

Det har varit otroligt mycket rabalder kring kursen girls & the city i Täby som givetvis handlar om mode, och inte om shopping. Bara människor som inte har varit i Täby kan tro att vi skulle lära våra elvaåringar att sminka sig och shoppa. Herregud! När man är en elvaårig flicka i Täby har man både shoppat och sminkat sig i flera år. Jag vågar säga att en elvaårig Täbyflicka sminkar sig bättre än Mona Sahlin. Och om man behöver en shoppingkurs vid fyllda elva rekommenderar jag hela familjen att flytta till Enskede. Där kan man se ut hur som helst.