Ibland är det lätt att vara rikets fru, ibland är det svårt. Under ett ordförandeskap i EU ställs man verkligen på prov. Det är flygresor kors och tvärs, middagar och banketter. Träningsvärk i mungiporna för att man ler hela tiden. Jag och Fredrik, vågar jag säga, har satt lilla Sverige på kartan. Många har frågat mig om den svenska modellen och jag har berättat om livet i Täby. Hakor har fallit, så mycket kan jag säga. När vi nu är tillbaka i Sverige, efter att i vansinnigt tempo ha vajat med den svenska flaggan i såväl USA, Sydafrika som Indien, kan man förvänta sig några tacksamma ord. Kanske en kram. Men istället får jag kritik från landstingspolitiker för att jag inte kan vara på två platser samtidigt. För att alla svenskar vill vaccinera sig mot en influensa. Åk till Old Delhi, vill jag säga till Birgitta Sevefjord och Håkan Jörnhed. Där är man inte sjuk på riktigt förrän lemmar lossnar från kroppen. Mitt råd: Peka inte finger åt mig i sjukvårdsfrågor förrän ditt finger lossnar från handen. Kritisera inte mig som rikets första fru förrän du rest jorden runt i mina höga klackar.  Kräv inte att jag ska vara kedjad vid lilla Sverige, när jag behövs i stora världen.