Kommundirektören i Laholm, Kristina Kosunen-Eriksson, har köpt in färgglada hattar för 18 000 kronor, och samtidigt gett direktiv till kommunens anställda att de ska vara försiktiga med utgifter. De olika hattarna ska representera olika sätt att tänka. Till Schmolitik säger hon i en telefonintervju att hon är förvånad över uppståndelsen som hattarna har väckt.
“Jag är flickaktigt förvÃ¥nad men samtidigt glatt prinsesslik och sugen pÃ¥ balett”, säger Kristina Kosunen-Eriksson, som samtidigt erkänner att hon har en rosa hatt pÃ¥ sig.
Men att lägga 18 000 på hattar när kommunen är i ekonomiskt trångmål är väl aldrig försvarbart?
“Nej. Du har givetvis rätt. Det enda som känns trösterikt är att döden väntar pÃ¥ oss alla. I den eviga sömnen spelar hattar ingen roll. Jag längtar efter mörkret.”
Kan jag gissa att du har en svart hatt på dig nu?
“Hade! Ha, ha. Jag hade en svart hatt, men inte längre. Nej, nej. Med mina hattar kommer vi att kunna locka hit invÃ¥nare frÃ¥n alla grannkommuner. Och stora företag. Skatteintäkter! Jag och min gula hatt som stÃ¥r för positiva möjligheter som kan motiveras logiskt.”
Eh, har du någon hatt åt en stackars satiriker som vill locka besökare till en medioker sajt?
“Jag skickar en grön hatt. Grönt stÃ¥r för drömmar”
Okej. Kan du skicka den off the record?
Visst.














Vad är det för fasoner! Jag trodde Schmolitik hade en högre journalistisk moral och etik än Realtid!
Under intervjun hade jag en löpsedelsgrön hatt på huvudet, vilken tyvärr verkar ha strypt syretillförseln till min journalistiska integritet. Förlåt.
Det är mkt kul här!!
Jag uppskattar särskilt Fru Reinfeldts tankar och SL:s kampanj.
Tack seven, roligt att höra. Önskar bara att fru Reinfeldt kunde skriva lite flitigare…